Efter graviditeten :)
Hejdå bloggen.
Ja då har jag valt att säga upp bloggen. Kanske bloggar nån annan gång men inte nu och inte med denna blogg.
Vill tacka er alla som följt med mig genom tiden, då jag mått som sämst och som lyckligast. Vissa har varit knäppa men er andra ni har varit underbara läsare. Önskar er all gott.. och vi kanske syns någon dag vem vet? :)
Tack så mycket för alla styrkekramar och stöd. Ni är guldvärda <3
Puss & Kram / Natalie & Christian
Min nyförlösta son & jag...
Sömnlös.
Är jag fortfarande tjock?...kanske lite ful? :)Få höra vad ni tycker.. <3 (måste dock skriva att jag ser väldigt trött ut :) )
Sunny sunday
Hej!
Ville skriva lite rader innan jag blir allt för upptagen.
Iallfall jag åkte in till akutpsyk på st:göran igår, inte för att bli inlagd men för att kunna få mediciner fram tills på måndag.
Dum som jag var så berättade jag vart jag skulle till min käreste och man fick bara skit för det. Det sket jag i, jag känner mig själv och jag vet vad jag behövde göra.
JAg ringde dit på morgonen, men tänkte " Äsh kanske jag inte behöver mediciner" men efter att ha varit på Nacka forum och åter igen tjafsat & mått dåligt så tänkte jag "nu räcker det".
Kom hem, käkade för första gången på hela dan och kl var 19. Sen tog jag en lugnande och senare mot natten en insomningstablett, och vet ni vad? Jag mådde bra för första gången sen förlossningen. Eller nja bra har jag ju mått men jag kände mig lugn, inte stressad, eller ledsen,irriterad osv.
Jag anser inte att mediciner är lösning på allt men jag tror att det behövs i vissa fall, då behövde jag det.
Nånting annat jag kom fram till är att jag ska åka iväg, jag vet att så längre jag är här! så kommer jag må sämre, jag är nästan tvärsäker på det för saker o ting ser inte annorlunda ut fast man vill hoppas, ne utan värre.
Jag har gjort allt jag kan, försökt och gett mer än vad jag kunnat, men om det inte räcker så vet jag inte vad som gör det.
Men idag är det soligt ute.. och jag ska ta mig ork att gå ut med bebisen och njuta av vädret :)
Hoppas ni mår bra :)
Min son lär sig fort vad som gäller :)
Hjälp.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra?
Jag 'är så förvirrad, o ja mår så dåligt och har bara en känsla utav att jag kommer må sämre. Just därför har jag beslutat mig för att återgå till min medicin som jag tog innan graviditeten när jag får kontakt med psyk nästa vecka.
Jag vet att jag inte behöver må såhär om jag hade stöd runt omkring mig men nu är d inte så, inte ens de ska som ska va där är inte där.
Hemma ser det bara värre ut för varje dag som går mellan oss, jag älskar honom så mycket och kan inte tänka mig vara utan honom men ibland känns det som att det kommer ta slut, iallfall så som det ser ut nu.
Jag börjar redan tänka hur mitt liv ensam med bebisen kommer se ut, jag vill inte tänka så.
Inte när det finns så mycket kärlek..
Jag vill åka iväg till mina föräldrar men jag kommer sakna J så mycket o va orolig. Jag vet verkligen INTE vad jag ska göra.
Å andra sidan borde jag åka, för jag e helt slut. Jag sover knappt något och jag får knappt hjälp heller. När jag ser på J så känns det tomt i själen. Jag vet inte hur det ska fixas, hur allt ska repareras? eller är det bara jag som känner mig överdrivet ensam?
Missförstå mig inte, jag är glad för att ha bebisen o allt, men just nu känns det lite jobbigt. Jag vill bara inte att allt ska bli förstört..
Jag vill bara försvinna, långt långt bort.
Vill-bara-försvinna-tankar.
Snacka om att nästan nå botten. Jag har mått piss sen igår natt.. eller nja jag var på någorlunda bra humör idag fram tills jag skulle ut det var då det bara brast för mig. Vi har nämligen ingen hiss där vi bor och vi bor längst upp, alltså innebär det att jag måste gå upp o ner med barnvagnen varje gång jag ska ut. Idag var första gången jag skulle ut på egen hand med bebisen och det var katastrof!! Barnvagnen vägrade jobba med mig idag, jag sprang ner i 2 omgångar med barnvagnen, sedan försökte få upp den medans bebisen e i sin säng hemma och jag har ytterdörren på glänt för att höra om han gråter. När jag ska fälla upp den vägrar den, eller nja jag visste nog inte riktit hur man skulle göra det, aldelles svettig och stressad håller jag på som en idiot medans jag hör bebisen gråta, då jag springer upp för att lugna ner honom, tar med honom ner lägger han i liggdelen, får ett samtal från jesper , där jag bara skäller på honom. Ja till slut lyckades jag!
Fram tills ´jag kom hem igen. Äsh det slutade iallfall med att barnvagnen står där nere i trappen, bra va? en 7000 kr vagn kan bli stulen om den inte redan är det.
Mitt humör har verkligen blivit kaos! Allt gå ut över Jesper också, känner mig hemsk att det är så men va ska jag göra? jag är fan ensam 24 H och kan inte ens gå utanför dörren pga situationen.
INTE NOG MED DET!!!
Se här.. Min BVC barnmorska ringde idag och sa att hon vill blanda in socialtjänsten för att jag har missat 2 tider. helt jävla galet, jag är så jävla förbannad jag orkar inte längre. Jag har inte haft en enda jävla lugn stund sen jag födde bebisen, alla e på mig, ingen bryr sig!
Enligt henne så är det vad som krävs för att blanda in de? det är förfan vansinnigt.
Snacka om att få en på ännu sämre humör.. Istället för att stötta en, ge en råd, och tillochmed hjälpa en, så vill de förstöra för en?
1000 tankar går runt i mitt huvud 24 H, hur ska jag kunna vara en bra mamma och en bra flickvän nu? Kommer jag bli lämnad? kommer jag nånsin få lite ro? kommer det någonsin bli bra?
Snart kommer jag tuppa av, jag vet det. Lika bra det. När är det min tur att få lite kärlek? Visst får jag mys med min son, med J då? All omställning har gjort så att han inte ens vill krama mig typ.. eller kanske bara jag som inbillar mig.
Aja ska äta nu, första jag äter på hela dan och kl är 18:30.
Förresten tack för alla Grattis! <3 ni e bäst
Trötteri-bloggeri.
Hej alla! Dålig uppdatering med bloggen, men hoppas ni har förståelse? :)
Som sagt,man har sällan tid för sig själv. Iallfall när man är jag!.. Jag ammar nämligen inte, så jag sitter o pumpar ut mjölk som en dåre hela tiden. Bebben vill inte ta emot bröstvårtan o just nu är jag för lat för att hålla på kämpa med det.Hur är det här med nybliven mamma? Underbart.. men jobbigt också med tanke på sömnen. Jag är glad om jag får sova 2 timmar i streck nuförtiden. Idag började Jesper att jobba också, så det blir förmodligen ingen mer hjälp på natten skulle jag kunna tro. Ibland är jag överlycklig och ibland så orkar jag inte mer helt enkelt. Dagarna på BB var inget att leka med heller, Det var bland d värsta jag har varit igenom. När Chris kom så trodde vi givetvis att vi skulle kunna få gå upp o vila på BB efter 21 timmar på förlossningen men nej! de hade ingen plats så vi fick sova på förlossningen där alla kvinnor skrek o krystade 24 jävla timmar (precis vad man vill höra efter ha fött). När vi väl fick plats på BB fick vi sämsta rummet (minsta rummet) bredvid pump-mat-rummet där det är liv 24 H.Ja jag kan forsätta skriva hur länge som helst, ni fattar nog. Utöver det så började jag få förlossnings-depression på BB, ingen var till stöd utan alla tjata om att jag ska ta antidepressiva?! bara för att jag råkade må dåligt.. som alla kvinnor gör efter förlossning.
Man är väl lite orolig nu bara.. hur kroppen förändrats och hur det påverkar mig (oss) , om Jesper kommer att vara där osv osv.. vi har ju haft det lite knakigt som ni redan vet så inte undra på att man undrar. & Hur ekonomin kommer se ut för den delen också.. men en dag i taget. Jobbigt att det ska sättas höga krav på en direkt efter att ha fött barn bara.. känner mig helt slut, ledsen, och tom. Ska sluta skriva negativa saker, bara jag som är trött just nu.
Iallfall! Chris är världens sötaste pojke, och han busar så mycket med sin mamma redan! Kan inte bli lyckligare än såhär.. jag är verkligen välsignad för att ha fått en sån underbar son.
På förlossningen med Tens-apparaten (värdelös) :)
Förresten gått ner 18 kg på 13 dagar.. bra va? :D
Familjen. :)
Hallåj!
Jaghar inte haft någon tid alls att blogga! Haft lust då o då att bara skriva om hur lycklig och TRÖTT jag är.. men man har knappt någon tid för sig själv längre.
Ska inte klaga.. kunde haft det värre.
Bebisen mår bra, vi mår bra alla 3. Eller nja jag mår nog sisådär.. jag har haft en extrem klåda på bena,magen,under fötterna. Helt röd o svullen/prickig e jag..
Fått Tavigyl och kortison men det hjälpe inte ett skit, tabletterna gör mig bara ännu mer trött.
Men de vet inte varför jag har fått detta så jag måste till hudläkarn när jag har tid för det.
Utöver det så är det bra.. Bebisen är så söt o go, han sover för det mesta men när han är hungrig så är han inte alls lugn kan jag tala om för er... :) Ivrig som bara den!
Vi har inget namn ännu som är bestämt... men Chris / Christian är det vi har sagt han heter nu.. fast vi har inte bestämt det till 100% ännu. Kanske Leo?..
Måste äta nu, har inte ätit ordentligt på jag´vet hur länge.
Vill också tillägga att jag födde normalt och att det blev INTE kejsarsnitt, ångrade jag det? Ja det gjorde verkligen!
På ett sätt är jag glad att bebben fick en normal förlossning men fyfasiken vad ont det gjorde. Förlossnings berättelse kommer snart.
Kram!
Välkommen till världen min son.
Den 1 oktober kom min son ut till världen och jag blev världens lyckligaste kvinna (mamma).
Njuter av varje dag fast man är trött :)
Stora fossingar som sin mamma sin.. och liten är han inte heller. 3840 gram vägde han när han kom ut i v.38.
Jag älskar dig min son, du är världens sötaste bästa pojke i hela denna värld.
4 timmars avbruten sömn.
...Får se hur det går..
Flummiga mammsen..?
Ja då har man i stort sett ordnat allt nu. Det enda som saknas är lill-älsklingen..
Igår var jag på spec MVC och de kollade hur livmodertappen såg ut, den var mjuk.. och 1 cm öppen. Ni vet vad det betyder va? :)
Efter det åkte vi till ikea och käkade köttbullar för att vi båda blev sugna inne på KS när alla åt sina köttbullar med lingonsylt medans jag fick Blod-dropp (för sista gången) Hoppas jag.
Därefter var det Babyland, då köptes det badbalja,krämer/olja, Sangenic blöjhink , och antikolik flaska m.m
Efter att ha varit på spec mvc så fick jag sömnmedel så jag ska ha kraft inför förlossningen, fick då Nitrazepam.
Nån mer som fått det under graviditet?
Gud vad jag ångrar mig att ha tagit den! Visst blev jag trött men inte fan kunde jag somna förrän kl 5 inatt för att Jesper snarkar som en j#¤!)"=?!)!!!!
Inte nog med det, jag är van att bebben sparkar mig som bara den när jag ska försöka sova på natten, men inatt var han så lugn så stackarn. Dum mamma jag är :(
Inte lika dum som min mamma dock, sa till henne när jag ska föda och hon visste inte om hon skulle komma för hon hade tid med läkarn. (som hon alltid hoppar över) alltså inget viktigt. Ush ush..
Ni anar inte hur mycket jag drömmer om/fantiserar om att pussa och bita hans lilla rumpa.. Jesper också :)
Hoppas jag har tid för att visa er senare vad som gjorts och så.. om inte. Some other time!
Hoppas ni mår bra bloggen.. <3
Mån 5.
Mån 6 Mån 7
Mån 8
Mån 9
Mån 10Sådär ja!
Vecka 38
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner
befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Dåvarande ångestattack.
Tog bort förra inlägget som ni kan se. Jag är väl duktig på att överreagera i situationer som gör mig ledsen. Grejjen är att det egentligen inte ens hade något o vara så ledsen över, men jag drog mina egna slutsatser. Jag har varit som en tidinställd bomb de senaste dygnen..
Jag är så orolig för allt, hur det kommer se ut framöver, om förlossningen kommer gå bra, om bebisen kommer må bra.. massvis med saker och det är ju för allt det där är nu!
Inte bara det, det som gör mig mest sårbar i såna situationer är sömnen, om jag inte sover bra så blir jag ett känsloladdat monster, och ni vet själva hur det går med sömnen.
Jag har inte kunnat prata med någon heller om dessa tankar, mitt eget val dock..
Sen så händer en pytteliten sak och jag skakar och gråter men egentligen vet inte ens varför jag gör det.
Överreaktion på högsta nivå, när jag kan må dåligt så har jag svårt för att se hopp runt omkring mig, fastän jag har hjälp från alla mina familjemedlemmar.
Har ni varit med om det?´typ att ni haft ångest eller varit oroliga över sådana saker?
Hursomhelst så blev allt bra.. lite sömn och prat senare så kunde jag se lite ljusare på saker o ting. Men fortfarande orolig förstås.. jag undrar om jag kommer kunna ha kraft till att föda eller om man ska vänta. 1000 tankar.
Men jag ska försöka ta det lungt, och andas djupt och ta en dag i taget. Just nu är saker lite oklara fram tills imorrn. Tills dess ska jag inte försöka tänka på det. Idag önskar jag bara att någon kunde hjälpa mig städa..
Jag har verkligen ont i ryggen och dåligt med energi att storstäda. Fan nu blir jag sådär grinig igen.
Får väl sätta igång o göra sakerna som man inte vill göra egentligen.
Min mamma.
Ledsen jag känner mig.. förutom att jag är orolig över allting, med bebisen o allt så mår jag piss idag.
Jag har i stort sett gråtit hela kvällen.. tidigare så sa jag upp kontakten med min egen mor.
Min mamma har inte direkt tagit hand om mig som liten, jag kallar därför min mormor för mamma.
Men det har inte hindrat mig från att alltid ge henne en ny chans och vilja ha den där riktiga Mor-dotter känslan fastän jag vet att det lär aldrig hända. Med tanke på att min mamma födde mig när hon var 16 så har hon alltid sett mig som sin kompis och oftast sin egen fiende. Vet inte om d har med det o göra men en del kanske..
Hursomhelst nu ska jag bli mamma och ni som är mammor eller ska bli vet hur skönt det är att ha sin egen mamma där för en. Min mor däremot ringer mig bara för att prata om sin mage, illamående , pergotime.
Hon är som sagt skengravid varenda månad, sen jag blev gravid. Hon nämnde aldrig något om barn innan jag blev med barn konstigt nog. Hursomhelst så orkar jag inte höra hennes jävla snack om hur hennes mage har växt o bröstmjölk läcker osv. Inte nog med det så tror hon att hon fortfarande är 15. Hon har aldrig "civiliserade" kläder på sig, alltid minikjol eller leggings som är rivna ända upp till rumpan typ, INTE ens jag har det som är 21. Skitsamma hon ser bra ut för sin ålder men hon har ingen gräns.
Hon skämmer ut sig varje gång hela familjen är samlad plus andra människor. Skämmer ut oss med andra ord..
Hon har i stort sett varit mer en plåga än en mamma, inte pga de sakerna utan för att hon har psykiskt och fysiskt misshandlat mig sen jag flyttade därifrån. En ego morsa som festade ihjäl sig varje gång hon fick chansen.
Men nu känner jag mig dum.. för att hon är min mamma o ja älskar henne så mycket. Hon är lite knäpp bara och mår psykiskt dåligt. Allt jag vill är att hon en dag ska ändra sig och bete sig som en kvinna som födde mig och kan ta ansvar eller ge kärlek. Jag gråter även nu... för jag vet att oavsett vad kommer hon alltid såra mig och så som d ser ut nu så kommer hon inte ens komma till BB förmodligen. Jag var ba tvungen att skriva av mig...
Change of plans.
Halloj! Kom nyligen hem från KS där jag pratade mer om kejsarnsnittet som sker snart, eller om ca 2 veckor.
Jag pratade med läkarn ang smärtan som jag känt nu i flera dagar (bäcken) jag kan knappt röra mig längre, iallfall hon vet hur desperat jag är om att föda tidigare, så hon pratade om ev. igångsättning på måndag! Iallfall undersökningen är på måndag så får de se hur pass livmodertappen är redo osv osv.. om tappen är redo så kommer man göra flera olika försök, bla hinnsvepning och ge droppstimulerande (eller vad det nu kallas) osv.
Kul va? Ni märker nu hur pass desperat jag är. Jag har dessutom tur att få en sån förstående läkare, inte undra på.. jag fick ett sammanbrott första gången jag träffade henne (grät o näsblod). Men jag kan inte låta bli att känna lite skuldkänslor..?
Är jag dum som anstränger mig? Ska jag vänta tills v.40 eller mer fastän det är så jobbigt som det är?
Inte nog med det så har jag inga citadon kvar, de skulle ha räckt en vecka till men J har käkat upp de alla. Snällt va?
Efter att ha läst Stina-lee´s blogg idag så blir man ännu mer sugen ju haha :) Så alltså har jag en stressig helg framför mig. Det är saker som ska köpas men småsaker som babynappar och sådant. Men Jag måste tvätta bebbens sängkläder,filtar och lite mer kläder.. strykas, tvättas och Super-dammas, jaa u name it!
Risken att bebisen kommer om 2 veckor är minst lika stor men bara för att va på den säkra sidan. Ne.. nu är det bara att ta dagen som den kommer helt enkelt. from. nu så tänker jag inte anstränga mig så mycket att få ut honom utan fokusera mig mer på att göra saker som jag kommer vilja göra som jag inte kan göra när han kommer ut. Som att gå på bio, ha mys och sådana saker. Visst kan man ha det sen också men det lär nog ta ett tag med tanke på amningen sov. Öhhh ska sluta spekulera om det.. tillochmed jag börjar bli trött på mig nu.
Dagens bilder på magen och mig.
Crescent diva 2009
Lapptäcket som jag älskar!
