Stora saker händer när man minst anar det.
Dagen började med att jag och jimmie tvättade kläder och jag åkte iväg för att hämta lite pengar och hade en himla lust att gå ut att festa. Spriten var klar men vi kände att vi kunde ta det imorrn istället... vi satt hemma och käka och efter en halvtimma så går jag ut i korridorren för att be en granne om en laddare.
Jag säger till min granne "Ser du civilirna där ute? de har stått där sen igår" De la märkte att jag såg de, efter 5 min när jag ska gå tillbaks så ser jag ca 12-15 Seppo snutar och försöker ta sig in i min dörr.
Jag fick inte närma mig dörren men allt jag skrek var "GÖR INTE HONOM ILLA!"
De tog Jimmie och jag bröt ihop i korridorren ca 10 min.. 2 snutar sa att jag fick säga hejdå till honom, och de lovade mig det.
När Jimmie gick utanför dörren så frågae jag med tårar rinnandes, får jag iallfall pussa han hejdå? I vanligt fall så får man absolut inte göra det speciellt när seppo är inblandade men jag fick det.
Jag gick hem och grät så mycket och dunka huvudet i väggen.. jag tänkte om jag skulle gå till psyket för att jag mådde så jävla dåligt men jag tog 2 lugnande och forsatte gråta efter min bebis, och be till gud att Jimmie kommer ut.
2 tim senare får jag ett samtal utav älsklingen och han sa att han fick komma hem. allt jag gjorde var att tacka Gud.. det var helt otroligtm jag trodde han skulle få sitta inne hurlänge somhelst.
Allt jag tänkte på var att jag fick han tillbaks 3 dagar sedan och nu ska han bort igen. Jag var helt förtvivlad, 3 Poliser pratade med mig och försökte lugna ner mig. Jag sa till de att de inte ska göra han illa och om han ska vara anhållen att han ska ha en filt osv. Kvinnopolisen kollade på mig och sa "Det är sällan jag sett någon som bryr sig så mycket om sin pojkvän".
Nu är bebis tillbaks.. men jag är så rädd att de tar han igen. För vad? det vet jag inte ännu.
Mirakel kan hända.. det lovar jag er.
Nu ska jag bara leva i nuet och vara med mitt hjärta hela tiden.
Puss alla och godnatt.
