Natalie

Ja nu hoppas jag att det inte stämmer men det är nog troligt. Jag har känt att allting svartnar till i mina ögon och att jag kan inte läsa. Jag kan läsa stora bokstäver men inte på när håll. Konstigt.. jag har alltid haft den bästa synen.. Imorgon ska jag till vårdcentralen för att kolla upp det men jag tror inte att jag kommer få glasögon med tanke på att det är inte fel på ögonen, kanske så är det hjärnan som påverkar min syn. Men om det inte är något fel fysiskt så är det all stress och oro den senaste tiden, sa läkaren.
Jag blev ju helt förstörd idag.. jag var i t-banan och helt plötsligt så ser jag ingenting. Varje morgon när jag vaknar upp så dricker jag kaffe och löser korsord i DN men jag har inte kunnat göra det på flera dagar nu för att jag inte kan se.

Herregud.. Jag vet inte vad jag ska göra..

Test test!

Ska fixa lite i bloggen nu..

Lurar jag mig själv? existerar verkligen något som kallas för kärlek? alla vi har haft någon slags ideal för vad kärlek är. Jag trodde att bara för att jag kämpade och tog smällar konstant i 2 år så skulle allt bli bra så småningom. Jag trodde på att man kunde kämpa för att uppnå kärlek som den ska vara. Jag blev ju förstörd totalt, men jag trodde ändå. Jag saknar honom, det gör jag verkligen och han vet det. Men jag kan inte forsätta att lura mig själv, låta mig förvandlas till döden bara för att jag är ensam om att vilja vara lycklig i vårat förhållande som vi haft.
När jag var på min s.k "date" idag så saknade jag honom mer.. vad vi hade kommer aldrig någon av oss ha med någon annan.
Vad är en man som inte vågar att älska eller är rädd för framtiden? Vad vi än gör här i livet så måste vi ta risker för att komma någonstans. Han tog risker när det handlade om pengar eller något annat, men inte oss? Var inte våran kärlek värd mer än pengar? I allt så ingår risker, men tydligen så trodde han att risker skulle inte ha något  med oss att göra.
Jag kan inte mer..
inte igen.
några dåliga bilder från igår :)

Vad är det som händer egentligen? jag vet ingenting om vad som pågår i mitt liv just nu. Jag är förvirrad och kraftlös. Jag vet inte själv vad jag ska göra fram till hösten, jobba kommer jag förmodligen göra men deltid isåfall. Jag vill forsätta plugga men jag kan inte gå tillbaks till långholmen där jag pluggade förra året för då skulle bara massa med gamla minnen komma fram som jag försöker förtränga,på riktigt! Jag drömde om det när jag vilade idag efter golfen. Jag drömde att jag var påväg dit med en kompis och jag fick panikångest och började hyperventilera typ. Sen så vaknade jag och hade verkligen ångest, men som vanligt så räddade mina kära piller mig.
Jag försöker förtränga allt vi har gått igenom tillsammans, alllllttt! jag hatar varenda minne jag har från våran tid tillsammans. Allt. Allt jag kommer ihåg är tårar och tårar och mer tårar. Jag är bra på att förtränga saker faktiskt, jag har förträngt  år, som tex, jag kommer inte ihåg någonting alls när jag var 16-17. Helt borta!
Så försöker jag göra nu men det är svårt. Jag ska förtränga bort allt allllllllllllt, jag ska fan annars skära sönder hela jävla hjärnan om det behövs. JAG SKOJAR INTE!
Ush bara jag skriver om det så blir jag irriterad.

Update more 2morrow. PUSS!

Hatar mina inlägg som jag skriver på natten. 2 personligheter om inte mer..

Hursomhelst idag så har jag golfat, skönt och mysigt men jag känner mig konstig. Yr och konstig.. kanske lågt blodtryck.
Snackat med "x", jag skulle ju besöka honom på jobbet men jag golfade så jag ska möta upp honom i stan senare. Undrar vad vi ska hitta på :)
Blockade nyss Joakim, som är ett omoget as. Grattis Joakim du är nu den mest avskyvärda personen.

Vad ska ni göra idag? :)
PUSS!

Underbart väder! det är så himla skönt med regn. Idag så har jag inte gjort så mycket mer än att laga mat och jag ska laga middag åt 8 personer idag, najs va? :)
"x" ringde idag vid 12 och frågade om vi skulle träffas, han lät väldigt förvånad när han hörde att jag sa "ok", haha. Jag förvånar mig själv ibland. Han ville komma och titta på lägenheten,jag sa Ja men jag ångra mig. Han får nöja sig med kaffe ute.
När det är sånt här väder vill man bara mysa men jag har ingen som jag vill mysa med, eget val dock. Jag får väl mysa med mig själv.
Nu ringde han igen, han kommer vid halv 5.

Regn får mig alltid att tänka mer än vad jag brukar tänka, och det är inte bra måste jag påpeka. Jag kan känna att jag är världens mest ensamma människa ibland. Jag är omgiven av människor nästan hela tiden, men jag är ändå så ensam. Som nu tex, jag känner sånt tryck över bröstkorgen, all ångest som jag inte haft på ett tag kom plötsligt nu.. och vem kan jag vända mig till? människorna som har bidragit till allt det här ?
Jag kom o tänka på en tjej idag som var på psykakuten när jag var där. Efter att ha varit på akuten en vecka så blev jag flyttad till en annan avdelning där patienter brukar vara under en längre tid.
När jag såg henne första gången så hade jag inga ord. Hon var ett tomt skal som var hjälplös. Mager,blek och blekta dreadlocks. Ett suicidefall som redan visste vad som väntade henne. Efter några dagar så började vi att prata i rökrummet.. jag frågade henne om det fanns nånting som kunde göra henne glad eller vilja få henne forsätta leva och hon svarade nej. Det var ingen tvekan om saken att hon talade sanning. Konstant bevakning 24 H,satt personalen och vakade henne. Jag kunde se alla hennes ärr men faktumet var att hon själv var ett ärr som aldrig kunde läkas helt o hållet. Jag önskar att jag kunde komma ihåg allt vi pratade om, jag kommer ihåg att jag kunde få henne le.. och varje gång hon log så blev jag rörd. Hursomhelst min poäng är att jag borde rädda mig själv innan det är försent. om det redan inte är det.
Om hon läser det här och har på något konstigt sätt lyckas hitta min blogg så vill jag skriva det här till henne:
Att du är världens mest söta tjej som inte borde vara på ett sjukhus för resten av ditt liv. Du lever fortfarande, varför inte försöka leva bättre?

Som sagt för alla mina kära läsare så måste jag påminna er att Regn och Pj Harvey är ett måste..

Enjoy..

 Alla ens favoritsaker på samma ställe :)

Clinique ansiktstvål -bäst i test!
Lee staffords hårprodukter, En mot fett i hårbotten, & Shinespray
Christian dior - Mascara Dior show Black
osv. ;)
 Top, Mexx (Åhlens) Halsduk & Mössa, Playboy (Milano)
Klänning, United colours of benetton, (Italien) Tröja, Espirit (Åhlens)
Top, Mexx (åhlens) Klänning, United colours of benetton.

Det var ett tag sedan jag skrev..
Varit borta ett tag, jag har varit utanför stockholm bla Lindholmen. Det kändes verkligen skönt att komma bort ett tag, komma bort från storstan. Men jag klarade mig inte så länge utan min lilla blogg :)
Vad har hänt? Shoppat en massa(ska visa bilder senare), snackat med "x" kanske ska träffa honom idag eller imorgon, och lite till.

I några mån nu så har jag varit singel och det har verkligen varit givande. Jag är mer kräsen när det gäller att "hitta den rätta" och jag vet vad jag vill ha..nästan. I flera dagar nu har jag drömt mardrömmar om min tidigare relation som var destruktivt. När jag vaknar  upp så vaknar jag upp utav ilska. Mer och mer saker börjar att komma upp som jag har glömt.

Idag är jag så glad att jag kan säga att jag vill aldrig någonsin vara kär mer i mitt liv. Att ha varit kär är det värsta som har hänt mig i mitt liv. Att vara kär är väl när man tycker om den personen för att den människan gör en "hel", avslutar ens meningar, en spegelbild av sig själv. Man blir så indragen i allt så att man börjar förlora sig själv sakta men säkert. Hela ens värld handlar om den personen, och även om den personen misshandlar dig psykiskt så vägrar man göra något åt saken.För den människan är ju din själsfrände,ditt allt, din andra halva? + och + kan inte möta varann, men däremot kan + och - göra det.

Jag älskar att älska. Jag kommer att älska, och jag gör det. Ingen annan kan göra mig s.k hel, endast jag själv kan göra det. Det finns ingen andra halva. Jag är jag, och jag vill att min partner ska vara motsatsen. Inte den raka motsaten kanske, men ni förstår vad jag menar :)
Det svåraste av allt har varit faktumet att man måste älska sig själv för att kunna älska.
Jag tyckte att det lät löjligt första gången jag hörde det, och desto mer jag hörde det,desto svårare blev det att inse det.
Jag kan inte säga att jag älskar mig själv till 100% det är fortfarande en process som kommer att ta lång tid och förmodligen kommer det ta hela livet att kunna älska sig själv till 100%.

Men det jag vet nu,idag är att jag förtjänar att kunna älska och vara älskad.