Natalie

Ja då har jag valt att säga upp bloggen. Kanske bloggar nån annan gång men inte nu och inte med denna blogg.

Vill tacka er alla som följt med mig genom tiden, då jag mått som sämst och som lyckligast. Vissa har varit knäppa men er andra ni har varit underbara läsare. Önskar er all gott.. och vi kanske syns någon dag vem vet? :)

Tack så mycket för alla styrkekramar och stöd. Ni är guldvärda <3

 

Puss & Kram / Natalie & Christian
 Min nyförlösta son & jag...

    Är jag fortfarande tjock?...kanske lite ful? :)

Få höra  vad ni tycker.. <3 (måste dock skriva att jag ser väldigt trött ut :) )

Hej!
Ville skriva lite rader innan jag blir allt för upptagen.
Iallfall jag åkte in till akutpsyk på st:göran igår, inte för att bli inlagd men för att kunna få mediciner fram tills på måndag.
Dum som jag var så berättade jag vart jag skulle till min käreste och man fick bara skit för det. Det sket jag i, jag känner mig själv och jag vet vad jag behövde göra.
JAg ringde dit på morgonen, men tänkte " Äsh kanske jag inte behöver mediciner" men efter att ha varit på Nacka forum och åter igen tjafsat & mått dåligt så tänkte jag "nu räcker det".
Kom hem, käkade för första gången på hela dan och kl var 19. Sen tog jag en lugnande och senare mot natten en insomningstablett, och vet ni vad? Jag mådde bra för första gången sen förlossningen. Eller nja bra har jag ju mått men jag kände mig lugn, inte stressad, eller ledsen,irriterad osv.
Jag anser inte att mediciner är lösning på allt men jag tror att det behövs i vissa fall, då behövde jag det.

Nånting annat jag kom fram till är att jag ska åka iväg, jag vet att så längre jag är här! så kommer jag må sämre, jag är nästan tvärsäker på det för saker o ting ser inte annorlunda ut fast man vill hoppas, ne utan värre.
Jag har gjort allt jag kan, försökt och gett mer än vad jag kunnat, men om det inte räcker så vet jag inte vad som gör det.
Men idag är det soligt ute.. och jag ska ta mig ork att gå ut med bebisen och njuta av vädret :)
Hoppas ni mår bra :)

Min son lär sig fort vad som gäller :)

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra?
Jag 'är så förvirrad, o ja mår så dåligt och har bara en känsla utav att jag kommer må sämre. Just därför har jag beslutat mig för att återgå till min medicin som jag tog innan graviditeten när jag får kontakt med psyk nästa vecka.
Jag vet att jag inte behöver må såhär om jag hade stöd runt omkring mig men nu är d inte så, inte ens de ska som ska va där är inte där.
Hemma ser det bara värre ut för varje dag som går mellan oss, jag älskar honom så mycket och kan inte tänka mig vara utan honom men ibland känns det som att det kommer ta slut, iallfall så som det ser ut nu.
Jag börjar redan tänka hur mitt liv ensam med bebisen kommer se ut, jag vill inte tänka så.
Inte när det finns så mycket kärlek..
Jag vill åka iväg till mina föräldrar men jag kommer sakna J så mycket o va orolig. Jag vet verkligen INTE vad jag ska göra.
Å andra sidan borde jag åka, för jag e helt slut. Jag sover knappt något och jag får knappt hjälp heller. När jag ser på J så känns det tomt i själen. Jag vet inte hur det ska fixas, hur allt ska repareras? eller är det bara jag som känner mig överdrivet ensam?
Missförstå mig inte, jag är glad för att ha bebisen o allt, men just nu känns det lite jobbigt. Jag vill bara inte att allt ska bli förstört..
Jag vill bara försvinna, långt långt bort.

Snacka om att nästan nå botten. Jag har mått piss sen igår natt.. eller nja jag var på någorlunda bra humör idag fram tills jag skulle ut det var då det bara brast för mig. Vi har nämligen ingen hiss där vi bor och vi bor längst upp, alltså innebär det att jag måste gå upp o ner med barnvagnen varje gång jag ska ut. Idag var första gången jag skulle ut på egen hand med bebisen och det var katastrof!! Barnvagnen vägrade jobba med mig idag, jag sprang ner i 2 omgångar med barnvagnen, sedan försökte få upp den medans bebisen e i sin säng hemma och jag har ytterdörren på glänt för att höra om han gråter. När jag ska fälla upp den vägrar den, eller nja jag visste nog inte riktit hur man skulle göra det, aldelles svettig och stressad håller jag på som en idiot medans jag hör bebisen gråta, då jag springer upp för att lugna ner honom, tar med honom ner lägger han i liggdelen, får ett samtal från jesper , där jag bara skäller på honom. Ja till slut lyckades jag!
Fram tills ´jag kom hem igen. Äsh det slutade iallfall med att barnvagnen står där nere i trappen, bra va? en 7000 kr vagn kan bli stulen om den inte redan är det.
Mitt humör har verkligen blivit kaos! Allt gå ut över Jesper också, känner mig hemsk att det är så men va ska jag göra? jag är fan ensam 24 H och kan inte ens gå utanför dörren pga situationen.
INTE NOG MED DET!!!
Se här.. Min BVC barnmorska ringde idag och sa att hon vill blanda in socialtjänsten för att jag har missat 2 tider. helt jävla galet, jag är så jävla förbannad jag orkar inte längre. Jag har inte haft en enda jävla lugn stund sen jag födde bebisen, alla e på mig, ingen bryr sig!
Enligt henne så är det vad som krävs för att blanda in de? det är förfan vansinnigt.
Snacka om att få en på ännu sämre humör..  Istället för att stötta en, ge en råd, och tillochmed hjälpa en, så vill de förstöra för en?
1000 tankar går runt i mitt huvud 24 H, hur ska jag kunna vara en bra mamma och en bra flickvän nu? Kommer jag bli lämnad? kommer jag nånsin få lite ro? kommer det någonsin bli bra?
Snart kommer jag tuppa av, jag vet det. Lika bra det. När är det min tur att få lite kärlek? Visst får jag mys med min son, med J då? All omställning har gjort så att han inte ens vill krama mig typ.. eller kanske bara jag som inbillar mig.
Aja ska äta nu, första jag äter på hela dan och kl är 18:30.
Förresten tack för alla Grattis! <3 ni e bäst

Hej alla! Dålig uppdatering med bloggen, men hoppas ni har förståelse? :)

Som sagt,man har sällan tid för sig själv. Iallfall när man är jag!.. Jag ammar nämligen inte, så jag sitter o pumpar ut mjölk som en dåre hela tiden. Bebben vill inte ta emot bröstvårtan o just nu är jag för lat för att hålla på kämpa med det.Hur är det här med nybliven mamma? Underbart.. men jobbigt också med tanke på sömnen. Jag är glad om jag får sova 2 timmar i streck nuförtiden. Idag började Jesper att jobba också, så det blir förmodligen ingen mer hjälp på natten skulle jag kunna tro. Ibland är jag överlycklig och ibland så orkar jag inte mer helt enkelt.  Dagarna på BB var inget att leka med heller, Det var bland d värsta jag har varit igenom. När Chris kom så trodde vi givetvis att vi skulle kunna få gå upp o vila på BB efter 21 timmar på förlossningen men nej! de hade ingen plats så vi fick sova på förlossningen där alla kvinnor skrek o krystade 24 jävla timmar (precis vad man vill höra efter ha fött). När vi väl fick plats på BB fick vi sämsta rummet (minsta rummet) bredvid pump-mat-rummet där det är liv 24 H.Ja jag kan forsätta skriva hur länge som helst, ni fattar nog. Utöver det så började jag få förlossnings-depression på BB, ingen var till stöd utan alla tjata om att jag ska ta antidepressiva?! bara för att jag råkade må dåligt.. som alla kvinnor gör efter förlossning.

Man är väl lite orolig nu bara.. hur kroppen förändrats och hur det påverkar mig (oss) , om Jesper kommer att vara där osv osv.. vi har ju haft det lite knakigt som ni redan vet så inte undra på att man undrar. & Hur ekonomin kommer se ut för den delen också.. men en dag i taget.  Jobbigt att det ska sättas höga krav på en direkt efter att ha fött barn bara.. känner mig helt slut, ledsen, och tom. Ska sluta skriva negativa saker, bara jag som är trött just nu.
Iallfall! Chris är världens sötaste pojke, och han busar så mycket med sin mamma redan! Kan inte bli lyckligare än såhär.. jag är verkligen välsignad för att ha fått en sån underbar son.
 På förlossningen med Tens-apparaten (värdelös) :)
Förresten gått ner 18 kg på 13 dagar.. bra va? :D
 

Hallåj!
Jaghar inte haft någon tid alls att blogga! Haft lust då o då att bara skriva om hur lycklig och TRÖTT jag är.. men man har knappt någon tid för sig själv längre.
Ska inte klaga.. kunde haft det värre.
Bebisen mår bra, vi mår bra alla 3. Eller nja jag mår nog sisådär.. jag har haft en extrem klåda på bena,magen,under fötterna. Helt röd o svullen/prickig e jag..
Fått Tavigyl och kortison men det hjälpe inte ett skit, tabletterna gör mig bara ännu mer trött.
Men de vet inte varför jag har fått detta så jag måste till hudläkarn när jag har tid för det.

Utöver det så är det bra.. Bebisen är så söt o go, han sover för det mesta men när han är hungrig så är han inte alls lugn kan jag tala om för er... :) Ivrig som bara den!
Vi har inget namn ännu som är bestämt... men Chris / Christian är det vi har sagt han heter nu.. fast vi har inte bestämt det till 100% ännu. Kanske Leo?..
Måste äta nu, har inte ätit ordentligt på jag´vet hur länge.

Vill också tillägga att jag födde normalt och att det blev INTE kejsarsnitt, ångrade jag det? Ja det gjorde verkligen!
På ett sätt är jag glad att bebben fick en normal förlossning men fyfasiken vad ont det gjorde. Förlossnings berättelse kommer snart.

Kram!

Den 1 oktober kom min son ut till världen och jag blev världens lyckligaste kvinna (mamma).
Njuter av varje dag fast man är trött :)
Stora fossingar som sin mamma sin.. och liten är han inte heller. 3840 gram vägde han när han kom ut i v.38.
Jag älskar dig min son, du är världens sötaste bästa pojke i hela denna värld.