Natalie

Som sagt jag gick till gyn för att kolla upp det med magen.. de kunde inte se än om jag var gravid eller ej, men det är möjligt. Jag började gråta så fort jag gick därifrån och kände att jag bara var tvungen att gå till kyrkan för att kunna någon inre frid.


Jag kom in i kyrkan och gick ner på knä framför korset och började grina.. alla tankar kom upp, vad som hänt och vad som kanske kan ske.
ingen präst var där men jag frågade om det fanns en präst i närheten någonstans och han kom fastän att han var i ett möte. Vi pratade och jag berättade lite smått vad  som hänt och jag frågade honom om det ändå fanns hopp för mig och om  jag någonsin skulle komma över det här?.
Samtalet kändes bra.. och orden som han sa kommer nog stanna i tankarna för evigt.

Nu kom jag hem och hade inget för mig så jag bakade scones... dem blev suveräna! ni ska se vilken kock jag är, inte för att skryta men jag är bra! :)

Lite ledsen nu så jag kanske ska läsa boken "en ny jord" eller kolla  på 5an får se...

Kram alla...