Natalie

Hur blev det såhär? har jag lurat mig själv hela tiden? Trodde jag verkligen att saker skulle bli bra när det egentligen inte skulle det?
Jag kan inte gå till psyk för att jag skulle nog bara må värre där, får inga piller direkt plus att det kanske finns något psykfall där som kan göra illa bebisen ( man vet aldrig ).
Jag har letat efter lägenhet hela dan.. men egentligen så har jag inte ens lust att bo i sthlm längre. Kollade lite på läg i Hbg eller malmö. Får se hur det blir. Det kunde inte komma mer lägligt, precis nu när jag är lika stor som ett höghus och kan knappt bära min egen väska. Nu ska man packa och leta efter lägenhet och se till att allt det praktiska ska va till hands innan bebisen kommer. Perfekt!
Egentligen borde jag tänkt på detta och GJORT detta för längesedan.
Kul o veta att ens kille, pappan till mitt kommande barn, inte ens tänker ta sig an Pappa-rollen. Visst han betalar alla räkningar och så men bara för det så kommer man aldrig får hjälp hemma med varken hushållet eller barnet.
Ja vad skitigt det kan bli!
Om jag bara visste d jag vet nu! Jag är tacksam att han står för alla räkningar etc men för det kan man inte strunta i sitt ansvar som en far. Jag kommer att amma, vara med barnet 24 h, byta blöjor,bada honom, städa lägenheten minst 2 ggr om dan, tvätta kläder, höra gråt 24 H. Det är väl klart att man vill ha hjälp? vafan då kunde jag lika gärna gått till en sperma donator om det vore så att jag ville ha en kille som inte gör ett jävla piss.

Eh fyfan.. jag ångrar inte min graviditet, aldrig. Däremot finns det andra saker man ångrar. Ingen är perfekt, jag vet, jag är inte perfekt. Men man ska vara 2 föräldrar och det är för att man ska hjälpas åt. Inte att höra " Jo, det kommer nog aldrig funka, d kommer vara kaos hemma varje dag" eller "Familjeliv är överskattat" lr "DU ÄR JU HEMMA HELA DAN VAFAN SKA JA DISKA ELLER STÄDA" Jag har aldrig bett honom städa  lägenheten, men man får fan inte ens be om hjälp för då får man äta upp det. Jag kan lika gärna bo själv, och jag ska fan göra det. Tänker inte leva med en man som kommer att klaga på mig om det är lite smutsigt hemma och jag har inte sovit något pga bebisen eller inte inte haft tid o städa om man har haft fullt upp med barnet. Det sista jag kommer behöva i såna stunder är en äcklig jävla människa som underskattar varenda jävla sak och tar allt för givet. Inte nog med det, hans rätta karaktär börja komma fram. Man får inte ens säga att det är kallt i sovrummet utan att han ska få ett aggressivt utbrott. Sanningen är mina läsare att även om jag skulle jobba och HAN skulle vara föräldrar ledig så skulle han inte göra ett skit ändå. Och klaga på mig..
Orkar inte mer.. mina ögon är svullna och trötta likaså jag.