Natalie

Vilken dag det var igår, inte min dag. Jag var så jävla nära att dra till st:göran o bli inlagd. Det började med att Jag och J tjafsade på morgonen, jag sa att jag tyckte att han var snål etc, och han tyckte att jag aldrig var nöjd och han sa att han ville skita i mig och det skulle vara mycket lättare om jag inte var gravid osv.
Han stack iväg till sin farsa medans jag bara satt där, visste inte om jag skulle skita i honom eller vara kvar. Jag ringde honom en gång några timmar senare och han svarade inte. Jag uppfattade det som att han sket i allt.
Jag packade mina saker och drog iväg till min moster. Jag grät som fan hela tiden.. i tbanan, ute, överallt, jag rökte tillochmed en cigg!
Jag kände bara att jag inte orkade med allt längre, jag orkade inte kämpa och framstå som en idiot. Men jag måste erkänna att jag är väldigt känslig, jag är bra på  att överreagera inte bara med tanke på grav utan mitt psykiska tillstånd.
Han skickade sms, ringde och typ hatade mig för att jag stack, ville att jag skulle komma tillbaks och att jag missuppfattade allt etc.
Jag skrek bara i telefonen och skickade hat:sms.. till slut kom han och hämtade mig.
Det känns bara så konstigt.. jag hatar att vi inte kan prata om saker utan att det ska sluta sådär. Så kan det inte se ut när bebisen kommer, aldrig!!!! Antingen får han suga åt sig det jag säger och ta vissa saker med en nypa salt ibland eller så kommer det aldrig funka.
Nu känns det lite oroligt, jag kunde inte sova hela natten. Jag hade fan mardömmar hela jävla natten och grät som en bebis. Jag har pratat med min mamma och att jag ska komma dit och vara där ett tag.. jag måste komma bort från jesper lite grann. Jag mår bara dåligt nu och det påverkar bebisen också.
Jag hatar det här