Hjälp.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra?
Jag 'är så förvirrad, o ja mår så dåligt och har bara en känsla utav att jag kommer må sämre. Just därför har jag beslutat mig för att återgå till min medicin som jag tog innan graviditeten när jag får kontakt med psyk nästa vecka.
Jag vet att jag inte behöver må såhär om jag hade stöd runt omkring mig men nu är d inte så, inte ens de ska som ska va där är inte där.
Hemma ser det bara värre ut för varje dag som går mellan oss, jag älskar honom så mycket och kan inte tänka mig vara utan honom men ibland känns det som att det kommer ta slut, iallfall så som det ser ut nu.
Jag börjar redan tänka hur mitt liv ensam med bebisen kommer se ut, jag vill inte tänka så.
Inte när det finns så mycket kärlek..
Jag vill åka iväg till mina föräldrar men jag kommer sakna J så mycket o va orolig. Jag vet verkligen INTE vad jag ska göra.
Å andra sidan borde jag åka, för jag e helt slut. Jag sover knappt något och jag får knappt hjälp heller. När jag ser på J så känns det tomt i själen. Jag vet inte hur det ska fixas, hur allt ska repareras? eller är det bara jag som känner mig överdrivet ensam?
Missförstå mig inte, jag är glad för att ha bebisen o allt, men just nu känns det lite jobbigt. Jag vill bara inte att allt ska bli förstört..
Jag vill bara försvinna, långt långt bort.
Jag har följt din blogg rätt länge tillbaka.
Och ärligt talat så börjar jag bli orolig .
Hur du ska kunna ge ge ditt barn en stabil trygg tillvaro. Men som du beskriver ditt liv varenda gång du bloggar så får jag kalla fötter. Skulle du kunna skriva ett inlägg utan gnäll? Vet du hur många människor som har det pricist just som du men minsann bara får bita ihop. Hur dåligt man än mår så måste man försöka göra allt till det bästa och tänka på att det är barnen som är det viktigaste och göra sina val efter vad som skulle vara bäst för dom. Önskar att jag kände dig, och kunde ge dig goda råd och stötta dig. Jag är en rätt erfaren mamma med 3 små barn och har innan mina solstrålar kom till världen levt ett rätt intensivt liv med, inte snälla killar. Starka tabbletter ofta fest och mycket pengar. Snälla Natalie vet du att exempelvis många av dessa starka tabbletter som är antidepprisiva övergår i bröstmjölken? Ditt barn blir beroende och får bivärkningar. Jag har själv ätit Fontex under många år och vart tvungen att sluta då jag var havande och sedan skulle amma.
Tycker att du ska ta och försöka omvandla all din negativa energi på att försöka tänka possitivt hur jobbigt det än är. Jag lovar att det funkar bara du håller ut, du och ditt barn kommer att m¨å så mkt bättre sen. För just nu känner din son av att du är deppig och inte mår bra. Det är absolut inte bra.
MVh:Millan
Hej Millan!
Jag vet inte vart det står att jag ska amma och ta mediciner? Jag skulle aldrig ta medicin och amma mitt barn, jag kan inte ens amma längre pga jag mår dåligt och bröstmjölken slutat komma.
Sen att du tycker att jag är gnällig? ja men vet du vad, jag har all rätt att gnälla i min egen blogg, för ingen annan vet vad jag går igenom förutom jag. Likaså går jag aldrig in på detaljer om d som händer i mitt liv, jag har nog starka anledningar att vara deprimerad. Jag vill vara en bra mamma som föregår med ett gott exempel till sitt barn, inte en mamma som skär sig i handlederna framför sitt barn.
Jag gör det bästa jag kan.. jag hade aldrig valt att ta medicin om jag inte hade varit illa tvungen.
Förstår din oro, men du behöver inte överdriva?
Kram Natalie <3
Har du inte en mamma som kan ställa upp och hjälpa dig lite?Hjälper inte J dig när han är hemma?Det är faktiskt du gumman som skriver att du ska börja äta medicin igen både i ditt senaste inlägg och när du svarade millan.Har också följt din blogg ganska länge.Det har varit mycket fram och tillbaka i erat förhållande och ni har inte ens varit tillsammans i ett år.Jag undrar verkligen om du hade varit tillsammans med honom om du inte hade blivit gravid och valt att behålla barnet.Du kanske trodde att saker skulle lösa sig i och med att du skulle få barn.Men av erfarenhet tror inte jag att problemen i en relation löses med att man fått barn.Tvärtom tillkommer nya problem.Jag vet inte vad jag ska säga.Jag är också orolig för dig precis som millan.
Va inte rädd att be om hjälp./Lycka till.
Jag önskar att jag kände dig privat så att du kunde komma till mig med lillen och hälsa på. Jag skulle ta hand om er tills du har fått landa i allt och kommit in i rollen som mamma. Det pågår så mycket i din kropp just nu, tro mig jag har upplevt exakt samma sak. Som tur är hade jag hjälp runt omkring mig. Det är därför jag säger att det är så viktigt att be om och ta emot hjälp. Skit i J just nu. Allt som du känner och går igenom känner han också. Han mpr förmodligen också dåligt och då är det lätt att man ryker ihop. Försök ge varann andrum och tänk på er själva ett tag. Sköt om dig nu och skriv tillbaka här om du har frågor angående nåt eller vill ha hjälp. Kram
Du skriver att du pumpar ut mjölk och att du ska börja med din medicin igen.
Du får gnälla hur mkt du vill i din blogg.
Ska bli spännande att se hur du börjar att beskriva ditt liv och mående i bloggen efter att du börjat om med medicinen.
Jag överdriver inte med det jag skrev tidigare, det är så som jag uppfattar din situationen efter hur du skriver i din blogg om hur dåligt du mår och hur allt jämt är piss. Aja men det blir säkert en jättebra lösning med medicin. Barnvagnen kommer att springa upp för trappan sen och J kommer hjälpa till mera hemma och allt blir frid och fröjd.
Lycka till.
Omtänksam : Jag kan gärna komma med lillen så får du ta honom haha :) ne skoja.. Du har verkligen rätt, jag ska skita i J och fokusera mig på mig själv och bebisen. Dessutom ge varann andrum, känner att d e viktigt nu annars blir d bara värre. Tack för ditt stöd kram!
Millan (anonym) : Nja men som sagt nu kommer det ingen mjölk längre :(
Som tur flyttar vi snart och det huset har hiss. Så bara det är en stor lättnad för mig, att kunan gå ut!
Jag kommer självklart uppdatera hur det ärmed medicineringen o allt, o tack för ditt stöd <3
Kram!
