Min mamma.



Ledsen jag känner mig.. förutom att jag är orolig över allting, med bebisen o allt så mår jag piss idag.
Jag har i stort sett gråtit hela kvällen.. tidigare så sa jag upp kontakten med min egen mor.
Min mamma har inte direkt tagit hand om mig som liten, jag kallar därför min mormor för mamma.
Men det har inte hindrat mig från att alltid ge henne en ny chans och vilja ha den där riktiga Mor-dotter känslan fastän jag vet att det lär aldrig hända. Med tanke på att min mamma födde mig när hon var 16 så har hon alltid sett mig som sin kompis och oftast sin egen fiende. Vet inte om d har med det o göra men en del kanske..
Hursomhelst nu ska jag bli mamma och ni som är mammor eller ska bli vet hur skönt det är att ha sin egen mamma där för en. Min mor däremot ringer mig bara för att prata om sin mage, illamående , pergotime.
Hon är som sagt skengravid varenda månad, sen jag blev gravid. Hon nämnde aldrig något om barn innan jag blev med barn konstigt nog. Hursomhelst så orkar jag inte höra hennes jävla snack om hur hennes mage har växt o bröstmjölk läcker osv. Inte nog med det så tror hon att hon fortfarande är 15. Hon har aldrig "civiliserade" kläder på sig, alltid minikjol eller leggings som är rivna ända upp till rumpan typ, INTE ens jag har det som är 21. Skitsamma hon ser bra ut för sin ålder men hon har ingen gräns.
Hon skämmer ut sig varje gång hela familjen är samlad plus andra människor. Skämmer ut oss med andra ord..

Hon har i stort sett varit mer en plåga än en mamma, inte pga de sakerna utan för att hon har psykiskt och fysiskt misshandlat mig sen jag flyttade därifrån. En ego morsa som festade ihjäl sig varje gång hon fick chansen.
Men nu känner jag mig dum.. för att hon är min mamma o ja älskar henne så mycket. Hon är lite knäpp bara och mår psykiskt dåligt. Allt jag vill är att hon en dag ska ändra sig och bete sig som en kvinna som födde mig och kan ta ansvar eller ge kärlek. Jag gråter även nu... för jag vet att oavsett vad kommer hon alltid såra mig och så som d ser ut nu så kommer hon inte ens komma till BB förmodligen.  Jag var ba tvungen att skriva av mig...

Något att skriva?:)
Postat av: Orolig

Jag är verkligen orolig för dig. Det gör ONT att läsa din blogg. Om du mår så dåligt att du vill ta ditt liv trots att du bär på ett litet barn måste du söka hjälp. Jag klandrar inte dig för att du mår dåligt. Jag är bara rädd för vad du ska ta dig till. Sköt om dig och barnet och tänk på att det finns hjälp att få!

2009-09-27 @ 00:48:55

Något att skriva?:)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0