Onsdag.
Godmorgon.. jag vaknade inte nyligen men runt 11 iaf. Fick ett samtal från Karolinska sjukhus, de hade fått en remiss från psykiatrin som jag går till. Min psykolog hade skickat en remiss dit för att de inte ska slänga ut mig efter 6 timmar som många sjukhus gör utan att jag får stanna kvar där i ca 2 dygn och komma igång med amning/hjälp osv.
Jag bad inte om det direkt men hon tyckte att det var en bra idé och jag tyckte det också. Det borde vara mer naturligt att de flesta förstföderskor har det så. Men men!
Sen senare idag kl 16 har jag tid hos en läkare hos MVC för att prata om kejsarsnitt. Jag är ganska säker på att jag vill ha det och det är inte bara pga vikten hos bebisen jag vill göra det utan pga av Anemi, dåligt med sömn, GBS, ingen ork helt enkelt.
Det kan lika gärna hända att bebisen kommer tidigare än B.F och då kommer jag självklart föda normalt. Jag känner redan nu att sammandragningarna är mer täta och gör mer ont. Jag tror att det är dags snart.. det känns som det. Jag är i V.34 nu.
Eller äsh jag är väl ganska förvirrad ändå, får höra vad läkaren säger. Vad säger ni?
Jag kommentar från "Tessan" som jag inte svarat på där hon skriver att kejsarsnitt är det värsta man kan göra. Du kanske har rätt, får se vad jag beslutar mig för efter pratet med läkaren.
Sen efter det som hände igår på Västerås Sjukhus där 3 spädbarn dog pga en tarmbakterie, och det är ju GBS också. De fick antibiotika under förlossningen men inte hjälpte det.
Jag undrar vad som hände egentligen där... Jag säger inte att det kommer händanågot med bebisen men kan man verkligen förlita sig på antibiotikan?
Måste städa lite innan jag sticker iväg. Kram
Gammal bild som jag hittade..
Snälla snälla gumman LYSSNA på mig. Välj inte kejsarsnitt. Du kommer ångra livet ur dig. Försök föda naturligt först sen om det inte går så ha kejsarsnitt som en sista utväg.
Jag var totalt psykiskt slutkörd och bad efter 19 timmars förlossningsarbete om ett snitt. Jag ångrar mig som fan. Storleken på bebisen har inget med smärta att göra. Alla kvinnor är byggda olika, en liten smal tjej med en klump till unge kan ha en jättesmidig förlossning medan en normalstor tjej med ett normalstort barn kan ha jätteproblem.
Jag hade en jävulsk graviditet men oro och ångest. Täta besök på sjukhus och psyk. Jag trodde inte heller att jag skulle palla en förlossning men nu när jag vet hur det är hade jag kunnat ligga med värkar i 20 timmmar till.
Tänk dig för, det är en JÄTTE operation och återhämtningstiden är lång. Min son är sju månader och jag har fortfarande ont och vissa områden i buken har inte fått tillbaka nån känsel. Din kille får ju bara vara hemma 10 dagar varav ni ligger på sjukhuset minst fem. Sen när han börjar jobba ska du orka allt själv, det är en omöjlighet.Du tar dig inte ens ur sängen de första tre dagarna och är så konstant hög på morfin att du inte kommer kunna njuta av din bebis.
Jag hoppas att du får träffa någon vettig som kan berätta fördelar och nackdelar på ett bra sätt. Jag önskar jag kunde visa dig hur ont det gör att bli snittad då skulle du ALDRIG välja det. Fråga vem som helst. Gå in på Familjelivs forum och fråga...
Lycka till! Snart är ditt lilla knytte här och det är UNDERBART!
